Presenterat av:
Jeppe Andersson
Tegelmästarevägen 2
374 51 Asarum
Tel. 0708-253545
epost: jeppe.a@telia.com
Webbsida: jeppese.wordpress.com

Innehåll:
Vad döljer sig på fotot ovan?(härifrån nedan)
Skridskobanan eller branden.
Livet på klostret.
Restaurangen vid Ivösjön.
Rapporterade dödsfall ”med bekräftad covid 19???
Lördagsfika.
Bostadsrätt eller hyresrätt?
Tre tillbud på brobygget.
Dröm om storvinsten?
Torgpaviljongen i Karlshamn förr och nu.
Jordens krökning.
En vanlig kväll i Bellevueparken i Karlshamn på 60-talet.
Annorlunda catamaransegling.
Bågformad stensättning.
Märkliga stenar utanför Stensnäs, Karlshamns kommun.
Besök i Stockholm på 50-talet.
Löven på träden.
Är det havsutsikt genom hela Drottninggatan i Karlshamn?

************************************************************************

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är 626-a.jpg
Utdrag ur lokala bildspelet ”Knepiga Karlshamnskort” från 2007.

Vad döljer sig på fotot ovan?

Rätt svar och hel bild hittar du allra längst ner på webbplatsen.

************************************************************************
F.d. Gamla Skridskobanan. Foto 2018.

Skridskobanan eller branden.

Denna episoden ägde rum den 18:e januari 1961. Det var vinter och kväll. På gamla skridskobanan i Triangelområdet vid Regeringsgatan och Källvägen hade det samlats mycket ungdomar. Klart att jag också var där tillsammans med några pojkar och tjejer, bl.a. från klassen.

Det blev naturligtvis också ”hjälpsistan” i vanlig ordning… Hjälpsistan?… Jo, den som har sistan ska jaga någon att ge bort den till, d.v.s. vidröra honom eller henne. Om däremot två håller i varandra, så har de ”pax” och är alltså inte lovliga byten.

Det rullade på som vanligt. Den här kvällen hade jag fått lite tycke för en av tjejerna och det kändes, som om det var ömsesidigt. Den flickan stod dessutom ganska högt i kurs hos oss grabbar. Det blev allt oftare att det var vi som höll i varandra och också åkte små rundor, fortfarande ihop. En variant var, att hon ville bli ”påskjuten” bakifrån. Det var ju inte fel, att hålla henne om midjan och höfterna samtidigt som jag förde henne framför mig.

Nu började folk på isen prata om att det brann någonstans i stan… Javisst kändes brandröken och det varade heller inte länge förrän vi också kunde skymta lågorna, om jag minns rätt.

Nästan alla aktiviteterna på isen stannade av. Grabbar är ju normalt nyfikna på sådana här händelser och de flesta avslutade sin åkning, bytte om till skorna och gav sig iväg till den stora branden. ”Jeppe, ska inte du också cykla bort till branden!?” ropade någon. ”Nää… det får vara för mig…”, svarade jag. Jag fick ännu ett par frågor av andra grabbar, men svaret blev ungefär detsamma: ”Nää…, men jag kommer kanske sen…”

Jag stannade kvar. Naturligtvis häftigt, att få se en sådan stor brand, men jag tyckte att det var minst lika spännande på isen… Hur det avlöpte där? Knappt jag minns, men det ”rann väl ut i sanden”. Jag hade väl heller inte kommit ihåg det här, om det inte varit för branden samtidigt.

Värt att veta?” Den 18:e januari 1961 ödelades kvarteret vid Ågatan och N. Fogdelyckegatan, där förutom bostadsfastigheten också flera verkstäder blev förstörda, däribland Åke Persson’s Vulk AB, som sedan flyttade ner till Matrosgatan. Ett 20-tal familjer fick utrymma sina lägenheter. Två småpojkars lek med elden orsakade branden, den värsta sedan 1912. Planer fanns att larma civilförsvaret när elden härjade som häftigast.

Ytterligare en brand skedde detta år, då magasinet vid Sojakajen fattadeeld den 14:e november.

Källa: Dan Eriksson, Karlshamns Museum.

************************************************************************

Detta är alltså Vadstena slott.

Livet på klostret.

I fjol gjorde vi en ordentlig rundresa långt upp i Sverige. Då vi närmade oss avfarten till Vadstena bestämde vi oss för att kolla Vadstena Kloster. Vi tog lite fel väg och kom istället till Vadstena slott. Då vi inte är så väldans kunniga i historiska byggnader, t.ex. att det finns ett slott också där, så blev vi vid första åsynen mäkta imponerade av Heliga Birgittas kloster.

Nåja, vi förstod så småningom hur det förhöll sig, men drog vidare norrut för att komma till vårt hotell i vettig tid, så klostret såg vi aldrig.

Hemkomna igen googlade jag på klostret, dess historia och också lite på hur de levde där; Heliga Birgitta, nunnor och kanske också en och annan munk. Där gick det så klart lugnt tillväga och kyskhet och avhållsamhet från alkoholhaltiga drycker var naturligtvis ett måste?… Nja, kolla gärna länken: https://sv.wikipedia.org/wiki/Vadstena_kloster under rubriken ”Otillbörligt umgänge innanför murarna”.

************************************************************************

Krogen No.2 Bromölla

Restaurangen vid Ivösjön.

Vi hade aldrig tidigare hört talas om Krog no.2 i Bromölla vid Ivösjön. För ett par veckor sedan skulle vi en sväng ner till Kristianstad och det kunde då passa bra med en avstickare hit för en ”Dagens” på hemvägen.

Så blev det. Efter maten blev det en sväng ner till stranden. Vi började undra om de kanske t.o.m. har öppet där på vintern även om vi inte trodde det. För att få klarhet i funderingen kollade vi med personalen. ”Javisst, här är öppet året runt frånsett vissa helgdagar”, blev svaret.

Det blir nog ett besök där igen framåt jul eller en fin vinterdag med snö och kanske också is på Ivösjön!

************************************************************************

Tunnelbanan i Stockholm. Foto 2017.

Rapporterade dödsfall ”med bekräftad covid 19”???

Tja, det där med uttrycket ”bekräftad covid 19” kan ju vara lite tvetydligt… Om jag t.ex. dör i en respirator ”på grund av” covid 19, så är det ju tidigare bekräftat att jag har sjukdomen.

Men antag, att det bekräftats att jag har covid 19 men är bara lindrigt sjuk och så blir jag ihjälkörd av en bil, då jag ska gå över gatan. Jag dör och det är bekräftat att jag har sjukdomen. Kommer jag då in i statistiken över dödsfall med ”bekräftad covid 19”? Kan undra hur de räknar i andra länder?

************************************************************************

Fika på Christin’s i Karlshamn
Torghandel en lördag.

Lördagsfika

Kom att tänka på en scen ur TV-serien Solsidan, då Alex var på lasarettet och hans fru skulle föda. Det var lite allmänt oroligt där, men så kom sköterskan, som bröt ordentligt på något utländskt språk, och skulle uppmuntra nervöse Alex i korridoren ungefär så här: ”Du kanske vill ha lite bullfickta?”… För Alex lät det nästan som att hon menade att han kunde få avnjuta en riktigt erotisk stund med henne i väntan på födseln. Han blev stum, osäker och fick inte ur sig något vettigt svar, bara lite småstammande: ”Nja…öh… nej tack?!” Hon envisades och kollade igen: ”Du kan få fickta; kaffe och bulle!” Aha, oj, nu fattade Alex och sken upp: ”Javisst! Ja tack, det tar jag gärna, det ska bli gott!”

”Gå och fika på stan?! Varför det? Det är ju mycket billigare att köpa kaffebrödet på t.ex. City Gross och fika hemma!?”
Ja, så heter det ofta, då det här med att fika kommer på tal bland folk och visst blir det billigare att fixa sin fikastund hemma. Kruxet är att då missar ju de som gillar utefikat det mesta av poängen. Kaffet och kaffebrödet behöver inte vara bättre på utefiket, men det är ju stämningen ute man betalar för; gå en sväng på stan, stanna till på t.ex. Christin i Karlshamn, se lite folk, kanske träffa några förbipasserande man känner, slå några ord med dem och så kanske en sväng till på gågatan innan man drar vidare.

************************************************************************

Drottninggatan i Karlshamn från söder till norr.

Bostadsrätt eller hyresrätt?

Priserna på bostadsrätter stiger och man kan alltså vanligtvis sälja en sådan med bra förtjänst. Har det alltid varit så?

Nja, 1970 köpte vi en 2:a i Prästslätten för 4’000:-. Ett par år senare sålde vi den med nöd och näppe för samma belopp. Det blev nu istället en 3:a på Ställverksvägen för 15’000:-. Sålde den 1975 för samma belopp, alltså 15’000:-. Någon gång på 80-talet berättade våra bekanta, som bodde i Göteborg att det var svårt att över huvud taget bli av med nya bostadsrätter, i alla fall i vissa områden.

Visst stiger normalt värdet på bostadsrätter och hus, t.ex. köpte mina föräldrar en 4:a i Centrumhuset för runt 9’000:- 1961, såldes 1997 för drygt en halv miljon. Nu ligger väl prislappen för en sådan på någonstans kring 3-5 miljoner, men då med betydligt större balkong och hiss ända ner till garagekällaren, om jag förstått rätt. Å andra sidan fick man mycket för 9000:- 1961 jämfört med idag.

Nu är låneränta bara någon eller ett par ynka procent, så det är billigt att låna pengar jämfört med mitten på 70-talet, då räntan låg på runt 10 procent. Vi hade t.o.m. ett litet topplån på banken några månader i den vevan på uppåt 18%!

Det skiljer ganska mycket på månadsavgiften för bostadsrätter och hyresrätter, dessutom stiger bostadsrätten vanligtvis i värde, men inget är skrivet i sten. Man kan leka med tanken, att man har lånat 2 miljoner till en ny bostadsrätt och så stiger räntan under en tid och närmar sig 10% igen. Då blir kostnaden för boendet betydligt högre än nu och värdet på bostadsrätten minskar förmodligen, kanske dessutom det byggs lite för mycket lägenheter i förhållande till behovet. Då kanske det t.o.m. varit mer ekonomiskt att låna två miljoner till aktier och skaffat en hyresrätt?…

Coronan har på sistone ändrat folks fritidsvanor och istället för att flyga söderut, så har många kanske velat investera i sitt hem eller sommarstuga respektive köpa något sådant. Det kan ha ökat på de priserna.

Nja, man kanske inte ska spekulera alltför mycket i det ekonomiska. Det viktigaste är väl i alla fall var och hur man vill bo.
Resonemanget ovan är alls inte något att förlita sig på, bara en fundering med antaganden och siffror.
************************************************************************

Infart till Karlshamn från norr. Foto 2018

Tre tillbud på brobygget.

Utdrag från min bok ”100 glimtar från mitt 60-tal” utgiven 2018.

Hösten 1964 jobbade jag som praktikant på AB Skånska Cementgjuteriet. De byggde då viadukten norr om Karlshamn för E22 över bl.a. Mieån. Platschef var Kurt Ringman och han hade hjälp av en ingenjör, som hette Stavhagen i efternamn. Jag minns tre tillbud, som kunde gått riktigt galet:

1. Brovalvet mellan två omgångar pelare öster om ån var gjutet sedan en tid tillbaka. Formrivningen under var klar sånär som på att ta bort de långa spirorna som burit upp formen för betongen tills den bränt tillräckligt. Två jobbare hade börjat uppifrån med att ta bort alla strävor, som höll spirorna. Nu var det bara de allra nedersta strävorna kvar, då det hände. Någon spira började väl luta. Allt hängde ihop och nu började alla de andra följa med och det hela slutade med att allihop, kanske 50-60 spiror, slog i backen med ett riktigt ordentligt dån. De båda byggjobbarna hann lyckligtvis undan.

Ringman var uppe på brovalvet, hörde dånet, förstod vad som hänt, lutade sig över kanten och vi ropade till honom: ”Ingen fara, ingen skadad!”

2. Linde’nkranen, en sådan där fackverkskran som man såg lite varstans på byggarbetsplatser, skulle flyttas för att användas en bit längre ner längs brobygget. Den fälldes därför ner och låg sedan på kranens underrede. Transporten till nästa uppställningsplats påbörjades och kranen skulle passera järnvägsspåret, numera gång- o cykelbanan. Då hände det! Den nedfällda kranen var inte spärrad utan vred sig över sitt underrede där det lutade snett vid järnvägsövergången, välte och blev liggandes på sidan mitt på spåret. Stavhagen sprang in på kontoret och varnade tågtrafiken att det låg en kran på spåret. Minns inte hur, men vi fick ändå ganska snabbt bort den från spårområdet och så var allt frid och fröjd igen.

3. Den färdiga bron har givetvis fri höjd över infarten till stan, men under själva byggtiden sänker betongformen den fria höjden. Jag hade gjort varningsskyltar och jag tror att vi redan då också hade varnande tillfälliga portar bägge sidor om, som lastbilar och andra fordon måste passera. Ändå hände det en fredagskväll eller lördagsmorgon. En hög lastbil körde in i brobygget och formar, armering och allt för det blivande brospannet följde med ner på vägen! Ingen kom till skada den gången heller.

Far hade hört om olyckan på lördagsmorgonen, väckte mig och undrade om inte jag skulle ta mopeden och åka ut där. De kanske behövde hjälp att röja upp. ”Ah,… vill de ha min hjälp, så får de höra av sig”, blev svaret.

Värt att veta?” Järnvägen där lades ner 1970, godstrafiken kvar till 1982.

************************************************************************

8 st tipskuponger för 1, 5 eller 10 veckor.

Dröm om storvinsten?

”8 tipskuponger med 8 enkelrader på varje i 10 veckor! Det blir totalt 640 chanser att det ska bli vinst under en sådan period!”

Ja, det är nog ganska lätt att förledas att tro att man har en hyfsad möjlighet till vettig vinst med en sådan insats.

På en tipskupong med 13 matcher finns 3 upphöjt till 13 olika möjligheter, uträknat blir det alltså runt 1’600’000 olika möjligheter! I exemplet ovan blir teoretiskt möjligheten då 640:1’600’000=0,0004, alltså 0,04 % chans att ha 13 rätt.

Själv har jag haft samma 12 rader i runt 40 år, alltså 12(rader)*52(veckor)*40(år)= 24’960 rader. 24’960:1’600’000= runt 0,016. Jag har alltså teoretiskt bara ”betat av” runt 1,6% av möjligheterna till 13 rätt. I den takten så tar det runt 2’500 år ytterligare innan jag betat av alla möjligheter ”teoretiskt”. Hoppas inte att jag får vänta så länge…

Lite knepigare att räkna ut chanserna till 12, 11 och 10 rätt, men har googlat och enligt Stryktipset är det så här:
12 rätt är en chans på 61’320.
11 rätt är en chans på 5’110.
10 rätt är en chans på 697.
************************************************************************

Byggd 1967, foto 2018.
Riven 2020

Torgpaviljongen i Karlshamn förr och nu

Utdrag från min bok ”100 glimtar från mitt 60-tal” utgiven 2018.

1967 byggdes den omdiskuterade torgpaviljongen. Jag hade sommarlov från skolan i Hässleholm och fick då ett praktikantjobb där på 3-4 veckor.

Bygget var nästan klart, då jag började min anställning där. Tidigare, då paviljongen skulle grundläggas, så hade de förmodligen schaktat av hela markbeläggningen av smågatsten och sand med en grävmaskin eller lastare. Gallerskopor kanske inte fanns då. Allt det materialet låg i en jättehög en bit bort på arbetsplatsen. Det var bl.a. min och ytterligare en praktikants arbetsuppgift, att sortera den högen; plocka bort stenen och kärra bort sanden till ett stort hål.

Många kanske inte vet det, men paviljongen innehöll också en stor källare. Där nere var det inrett med flera toaletter både för herrar och damer. Minns, att det kommit någon form av klister på kakelplattorna på toaletterna. Det var en annan mycket tidsödande uppgift för oss att pilla bort det där klistret.

Medan vi satt och pillade med det, så kom ju flera av stadens festprissar ner och skulle pinka på toaletterna. Lite svårt för oss, att upplysa dem om att toaletterna inte ännu var i bruk. Klart som tusan, att de var kissnödiga. Kanske de gamla toaletterna i det vita huset, som låg/legat strax bakom inte längre fanns kvar.

Så fick jag också vara med om min första, vad jag tror, var en taklagsfest. Då bjöds vi in till konditoriet eller en bar andra sidan Kungsgatan. Tror, att konditoriet hette Frans Konditori.

Då paviljongen togs i bruk, så höll det på att bli en mindre katastrof i kiosken, som var inrymd i sydvästra hörnet. Det blev fruktansvärt varmt därinne med så mycket glaspartier. Hon, som stod för kiosken var mycket upprörd, då hon var rädd för att chokladen skulle rinna bort. Det löste sig nog ganska snabbt, men hur vet jag inte.

Anm.: Jag har under årens lopp haft hand om mängder med markarbeten för grundläggning av hus, men ändå aldrig varit intresserad av att bygga några.

Värt att veta? Toaletterna i källarplanet stängdes några år efter öppnandet. Tror det berodde på att det blev ett ”tillhåll” därnere.

Nu, september 2020, har jag sett ritningar på hur den nya paviljongen ska se ut. ”Öppen planlösning för besökare” kan man väl kalla det.
************************************************************************

Havsutsikt från piren i Karlshamn.

Jordens krökning

Ibland kanske man undrar hur långt det är till horisonten man ser, när man är i närheten av havet. Ja, det beror ju på hur högt över havsytan man befinner sig. Ju högre upp det desto längre ser man naturligtvis, givetvis förutsatt att sikten är tillräcklig.
Jag har gjort ett räkneexempel på bilden här nedan. Där har gubben ögonen två meter över havsytan och jordradien är runt 6371 km.
Det är egentligen en ganska enkel ekvation, men det gäller att hålla tungan rätt i mun när det gäller att hålla reda på alla siffrorna och kommatecknet för decimalerna!
Svaret blir, som synes på uträkningen, runt (beroende på hur många siffror/decimaler man tar med i uträkningarna) 5 km.

Naturligtvis kan beräkningssättet användas också för andra höjder över havet.

***********************************************************************

Bellevueparken, foto 2018.

En vanlig kväll i Bellevueparken i Karlshamn på 60-talet

Utdrag från min bok ”100 glimtar från mitt 60-tal” utgiven 2018.

Bellevueparken, ja. Det sas bara ”parken”, alla visste vad man menade. Tror att parken upplevde en storhetstid på 60- talet. En som hette Kjell höll i trådarna. Många berömda artister, som t.ex. Duke Ellington och Paul Anka uppträdde där. Dessutom många kända svenska sångare/sångerskor.

Det var alltid dans på båda banorna; ”Gamla” där nere och ”Nya” där uppe. I ett par öppna byggnader rakt ovanför gamla dansbanan fanns korvstånd, lotterihjul, skjutbana och ett pokerbord. Det sköttes alltid av en man, som hette Sten. På vintern körde han pokerbordet inne på ”gamla” i ena hörnan.

Då det var uppträde omkring klockan nio på kvällen, så skulle de allra flesta halvspringa ner till stora scenen för att få bra platser. Själv var jag inte så begeistrad i att titta på några framträdanden. Jag föredrog istället att spela lite poker. Varför vet jag inte, men jag brukade ha ganska bra flyt på mina kort och tror nog att det nästan alltid gick ihop sig för mig.

De hade faktiskt också radiobilar där en lång period. Banan låg till vänster innan gamla dansbanan. Jovisst, det kunde väl bli någon körning där också i en paus, i alla fall vid de första besöken i parken.

Det var nästan alltid grabbarna, som bjöd upp till dans även om det började bli vanligt också med ”demokratisk”. Tjejerna stod mest i bredd och i ett par, tre ”lager” bakom varandra. Så kunde gossarna gå längs leden, kolla lite allmänt eller kanske leta efter någon favorit bland damerna.

Kvart över midnatt spelade orkestrarna en liten trudelutt som förkunnade, att nu var det ”damernas tre danser”. Då blev det pojkarnas tur att snygga till sig lite och ställa sig tillrätta. Vissa damer hade sätt ut sin kavaljer och kom med raska steg till sin ”drömprins” innan någon annan hann före. Om man fick första damernas, så låg man verkligen bra till. Det var då så gott som klart att man i alla fall hade sällskap hemåt eller bestämde något för någon dag framöver.

Efter damernas, så skulle motsvarande dans ”besvaras” av männen. Sen en ny trudelutt och ”sista dansen” avslutade kvällen.

Nu hade ”Folkes” korvstånd på torget laddat upp ordentligt. Det blev lång kö där, då alla hungriga skulle ha lite nattmat innan det var dags ”att krypa ner i dunet” för att sova… eller vad de nu skulle ha för sig…

Anm.: De här ”kasedanserna” dog efterhand ut där. Lite märkligt, att ställen som Belganet och Eringsboda ute i skogen fortfarande kan dra fulla hus.
************************************************************************

Strandhugg Norje Havsbad.

Annorlunda catamaransegling

På 80-talet hade jag en Topcat-catamaran. En sådan ansågs nog då ganska häftig och visst gick det undan när väderförhållandena var de rätta.
På sista tiden har det kommit ”foiler”-utrustade jollar, catamaraner och surfbrädor. En foiler sänks ner ungefär som ett centerbord, men längst ner är det vinklat och funkar där som en vinge. Då båten kommit upp i tillräcklig fart lyfter foilern hela ekipaget någon halvmeter över vattenytan och skroven är inte i vattnet över huvud taget längre. Känns inte riktigt som egentlig segling utan mer som lite ”fusk”…
Kolla t.ex. youtubeinlägget nedan (klicka på ”tillbakapilen” när du sett klart eller vill bryta och komma tillbaka till ”Lite ditt och datt för kanske vem som helst):
https://www.youtube.com/watch?v=iJEN4yktEHc
***********************************************************************

Stensättning på Karlshamns torg.

Bågformad stensättning

Bilden visar en yta smågatsten på Karlshamns torg. Många tror kanske att de satts i bågar bara för att det ska vara snyggt. Nej, det beror på att stenarna inte är riktigt lika stora. De största sätts mitt i bågen och ”bygger” med hela sin sida, de minsta längst från bågens mitt och är då vridna så att de på så sätt bygger med sin diagonal ungefär lika mycket som de stora bygger med sin sida. Om alla stenarna vore lika stora så skulle bågarna dö ut om man inte lämnar större kilformade fogar längst ut från bågens mitt. Hoppas att jag uttryckt mig förståeligt.
***********************************************************************

Närmast kameran 2-4 svarta stenar.

Märkliga stenar utanför Stensnäs, Karlshamns kommun

Kusten har många helt vanliga stenar, men varför är dessa närmast i bild svarta och gropiga? Jag såg dem som barn vid en båtfärd redan på 50-talet och ingen tycktes då veta varför det låg sådana stenar där. I sommar bestämde jag mig för att ”gå till botten” med frågan.

Min gode vän som känner till Pukavik ville också ha svar, så det blev en båtfärd med kamera och diverse utrustning. Här nedan finns en bild på hur de ser ut:

SGU:s karta med diabasen markerad. Den svartstreckade linjen markerar spricka i jordskorpan. Där i vattnet ungefär utanför diabasmarkeringen ligger stenarna.
En av stenarna i närbild.


Vi uppskattade de största till mellan 4 och 8 m3. De var inte magnetiska och innehöll inte något järn; magneten gjorde i alla fall inget utslag och inget säkert utslag på kompassnålen heller. Många stenar låg under vattenytan och de låg i någorlunda norr-sydlig riktning. Hela området var 50-80 meter långt och 15-20 meter brett. Stenarna under vattnet var beväxta, så det gick inte att se hur de såg ut, men troligtvis samma sorts sten även där.

Jag tog kontakt med SGI, Sveriges Geologiska Undersökning, först i Uppsala och sedan i Lund. Där blev det en dryg halvtimmes samtal med en mycket kunnig och trevlig geolog och jag gick därifrån med alla frågetecken uträtade. Ungefär det här berättade han:

  • Bergarten är diabas och runt 900 miljoner år gammal.
  • Blocken är korttransporterade eller ligger i anslutning till en N–S-ligt orienterad diabasgång. Gången finns ytligt vid kusten söder om Stensnäs. I anslutning till gången finns också en parallellt orienterad sprickzon.
  • Blocken kan ha flyttats en kort sträcka i samband istiden eller i samband tjock havsis i under historiska kalla perioder efter senaste istiden. De kan också vara kärnblock som ligger direkt ovanpå gången. Den tillhörande sprickzonen kan ha resulterat i att diabasgången är kraftigt uppsprucken, vilket skapar förutsättningar för att kärnblock bildas genom att omgivande mer uppsprucken diabas eroderats bort. Jag bedömer att de lösa blocken sannolikt är erosionsrester (block) som ligger ovanpå gången.
  • Den gropiga texturen på blocken bedömer jag beror på s.k. bioerosion från sjögräs, tång etc. som vuxit på blocken. Eftersom diabasen är relativt lättvittrad p.g.a. hög andel kloritmineral och oregelbunden kristallstorlek påverkas bergarten relativt lätt av urlakning och vittring. Även organismer som ex. musslor kan skapa liknande strukturer. I ditt fall bedömer jag dock det mest sannolikt att det är skapat av vattenväxter.
  • Eftersom en del block idag ligger ovanför vattenlinjen (även vid högvatten) är det sannolikt att en hel del av groparna är bildade när havsnivån var högre.
  • Det är svårt att säga hur gamla groparna är men sannolikt relativt unga, åtminstone yngre än senaste istiden.
  • Geologen berättade också att diabas innehåller ofta ämnen som växter gillar. Det har till och med diskuterats att bryta diabas och mala ner det till gödning.

Så, nu har jag berättat det mesta jag vet om de där stenarna. Hoppas du tyckt att i alla fall något av det var intressant.

***********************************************************************

Stockholms Slott. Foto 2017.

Besök i Stockholm på 50-talet

Utdrag från min bok ”Glimtar från mitt 50-tal” utgiven 2017.

Året var 1951 och jag var en liten gosse på knappt 4 år. Det var min första ”riktiga” semesterresa och vi hade kommit upp till Stockholm. Två av våra släktingar var också med på resan. På 50-talet kunde man hyra en ”lots” där. Då behövde man inte köra själv, för det var ju svårt att hitta i en så stor stad. För oss så var det en ung man, som uthyrningsföretaget hade skickat för att köra oss runt. Han körde oss dit vi ville och far lät han ha bilen på kvällarna, så att han kunde köra hem då. Vad far och mor förstod senare, så körde vår unge lots lite mer på sin lediga kvällstid än det som var överenskommet, men det fick de ta.

Eftersom min far var fastighetsmäklare, så blev det ofta prat om hus i vår umgängeskrets. Bekanta blev nyfikna, om de sett en annons i någon tidning där hemma och undrade lite om pris och det ena med det andra. Samma om de själva hade hus, så ville de ju veta vad det kunde vara värt vid en eventuell försäljning.

Nu hade vi kommit till kungliga slottet och stod på borggården. ”Huspratet” råkade komma igång och vår manliga släkting skojade med far och frågade om han inte skulle byta ut vårt hus på Drottninggatan 110 där hemma mot slottet. Jag stod bredvid och lyssnade på deras samtal. Det blev några fraser och dösnack fram och tillbaka dem emellan. Jag började bli lite fundersam och ville fråga far om det jag hade hjärtat. Jag drog därför honom i kavajen ett par gånger, bröt deras samtal och frågade lite oroligt: ”Far, far! Du byter väl inte bort vårt hus hemma mot detta stora räliga!?”

Nej, det blev inget byte och så fick jag lugn och ro för det…

Värt att veta?” Stockholm Slott är ritat av Nicodemus Tessin d.y. Det togs i bruk 1754. Slottet har (2009) 1 430 rum varav 660 med fönster och är hela 42 000 m2 stort. Det bevakas av högvakten.
***********************************************************************

Björk utanför vår tomt-

Löven på träden

Först en historia jag hörde på sent 50-tal berättad av min far, då det var betydligt religiösare i kyrkorna och prästernas sätt att predika på högmässan på söndagarna:
Klockaren hade slagit vad med prästen om att han inte skulle våga säga ”falleralla” under söndagspredikan. Ordet ingår i refrängen av Den Glade Vandraren som Alice Babs sjöng.
Det här var knepigt värre för prästen, som lade pannan i djupa veck, då han funderade kvällen innan predikan. Hur som helst, söndagen kom, det var höst, prästen hade börjat sin predikan och efter en stund styrt in den på hösten och vad som händer i naturen då och så här löd hans förkunnelse: ”Hösten är här, all växtlighet stannar av, på träden faller först ett löv, sen några till och så ”faller-alla”.”
En sådan här historia hade nog inte riktigt gått hem i dagens samhälle.

Nog om prästen och klockaren. Vanligtvis så ser man ju bara träden och det är inte mer med det. Men man behöver någon gång ge sig tid att stanna upp fem minuter och verkligen tänka igenom vad som händer under ett år med ett träd: Hur det är helt bart från löv på förvåren, så kommer värmen, små, små gröna prickar syns, antydningar att löv håller på att skapas, och så vecklas de ut till full storlek; tusentals gröna blad på varje större träd. Det går runt 4-5 månader och så börjar de tappa sin sommarfärg, något löv faller till marken, några följer efter och så ”faller alla”. På vintern är det vila och så frampå våren året efter börjar samma procedur igen… år efter år.
************************************************************************

Drottninggatan 110 är det gröna huset med bruten takstol.

Är det havsutsikt genom hela Drottninggatan i Karlshamn?

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är 05-profil-drottning-o-detalj-hushojder.jpg
Profilritning för Drottninggatan från norr till söder. Korsningar med tvärgatorna angivna längst upp. Zooma vid behov.

Att fotografera genom hela Drottninggatan, i detta fallet runt 1700 m, har sina svårigheter; allmänna sikten, solljusets inverkan, dagsljuset på korsningen med Lotsgatan, människor och bilar på gatan. Bilderna togs då träden var avlövade, annars hade det varit meningslöst att bara försöka. Jag vill minnas att också ev. ”sommarflaggor”, alternativt julgirlanger tvärs över Drottninggatan kunde skymma sikten, där gatan är låg i siktlinjen.

Oavsett om jag kunde erhålla ett foto från våningen där den eventuella havsutsikten syntes eller ej, så ville jag ändå ta foto från piren och norrut. Enligt min profilritning skulle man kunna ta foto på våningen om man kom upp omkring 4 – 5 m.

Enligt profilritningen så går siktlinjen ungefär 1,5 m över korsningen med Kyrkogatan. Därför ställde jag mig i den korsningen och tog ett foto på havet från den höjden. Där såg jag havet, så då borde man se det också från huset, om det inte strular med sikten i sidled.

Eventuella siktlinjen går i havet en bra bit utanför piren. Jag gjorde därför en beräkning på var ungefär den borde träffa havsytan.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är slutsats.jpg
Beräkning var siktlinjen träffar havsytan. Zooma vid behov.

Funderade också på om jordytans krökning kunde ha betydelse för siktlinjen. Googlade och hittade något ställe, där det stod att om man har ögonen 2 m över vattenytan, så blir horisonten 5 km bort. Enligt profilritningen, så är siktlinjen ungefär 7 m upp, så det behövde jag inte oroa mig för. Jag har nyligen själv räknat på det med samma resultat.

Här följer nu en bildserie. Den börjar från norr, ”blickar” bakåt och går mot söder och havet. Där vänder den vid havet, går mot norr igen,”blickar” bakåt, kommer längre och längre norrut från havet och man kan följa ända upp till …!
Tips! Zooma upp och jämför bilder, där det behövs.
Och resultatet? Titta på bilderna och bedöm själva. Jag är klar med min bedömning…

Huset syns fortfarande tydligt från gatans mitt.

Kameran för lågt. Inget hus synligt.
Höjd 4 m. Kameran intill vägg. Den gröna gaveln och det röda taket skymtar.
Höjd 4 m. Kameran i vägmitt. Sidan på takfönstret(homejan) skymtar som ljus prick(?)
Höjd 5 m. Kameran i vägmitt. Sidan på takfönstret(homejan) skymtar som ljus prick nu något högre upp(?).
Havsutsikt vid högskolan.
Korsning med Vinkelgatan.
Jämför fotot med det från Kyrkogatan avseende korsningen Lotsgatan och horisonten.

Hur i hela friden kan en vanligtvis någorlunda normal människa få för sig att lägga ner all denna energi på en sådan här ”skitsak”?… Å andra sidan, så kan man ju också fråga sig varför många lägger pussel, löser korsord, ser på TV-sport och mycket annat också. ************************************************************************

Utdrag ur lokala bildspelet ”Knepiga Karlshamnskort” från 2007

Rätt svar till bildfrågan överst på webbplatsen: Kupolen på entre’n till Sparbanken i Karlshamn.
************************************************************************

Hoppas att du hittat lite intressant att kolla här på ”Ditt och datt för kanske vem som helst”.